Crimes against Domenic Johansson

I spent a large part of my day helping Peter (11) get his photography project finished for 4-H. He had to find his favorite ten pictures from the last year that he’d taken to mount on a poster board to show at the County 4-H Fair. I’m very thankful that my parents have offered to help him with some of the project throughout the past year. My dad offered to show him how to take interesting pictures so that the object was positioned right in the frame. They had taken him to a car museum not far from us that had some interesting exhibits, including some old Duesenbergs. He captured the symmetry of car parts very nicely. I don’t know what those car parts are called, but those old cars looked pretty cool on his poster.

Last night he and I drove over to the store so he could pick out the lettering for his poster. We also got some paper to mount the pictures on so that each picture was nicely framed. In between interruptions, we spent most of the day on the poster project.

There are a lot of projects and activities like that in his life. When he wanted to play football, we discussed whether he’d be allowed to play only flag football or tackle football. Unfortunately for Peter, we settled on flag football for the protection of his implanted hearing equipment. But we chose the football league. And when he wanted to play basketball we chose the league. And we found a piano teacher for him so he could learn to play. When Peter was just a toddler we made the decision for him to raise him as a hearing child in a hearing world by giving him amplification.

As his parents, we make choices for him frequently. We buy him food and a bed and clothes and toys. We take him to the doctor when he is sick. We grant or deny permission. It’s only natural, since we are, after all, his parents. We are ultimately the guardian not only of his body, but of his heart. We are accountable for his rearing. And when it comes to his education, it is up to us to decide how he will be taught. In America we enjoy the freedom of deciding what is ours to decide: what type of school and which school will he attend? It is our responsibility to educate him, and we are free to delegate that responsibility as we so choose.

If I open a retail store, I am free to hire the employees I choose. The employees do not have the option of requiring that I hire them. That’s for me to decide. In the same way, the government schools are an option. But they are the hired hand, not the employer in this illustration. If I choose to hire the government to teach my children, I am free to do that. Or I could hire a local private school to do it. Or I could do it myself.

But just as the employee cannot demand that I hire him to work in my store, so the government should not demand that I hire it to educate my son.

Yet what is happening in Sweden with this little boy Domenic Johannson is criminal. His parents exercised their legal right to home school him. It wasn’t illegal yet. That law has just passed. I am at a loss for words to emphasize how appalling and atrocious it is for a government to kidnap a child and keep him from his parents for even a few hours, let alone a few days. Yet Domenic has been forcibly estranged from his parents for almost a year. If that hasn’t scarred him then I don’t know what will.

Domenic and his father share a love for photography like Peter does. Since Big Brother abducted this little boy, Domenic and his father played with their cameras during the short, supervised family visits. But in May, Big Brother removed permission to have cameras at these supervised visits.

When people hear of this odd situation the first thing they ask is whether there could be another reason for the government’s intervention--perhaps child abuse? That’s a very reasonable question and just shows you how very hard it is to believe. Yes, this is a child abuse case, and the abuser is the government.

Imagine if you were vegan and the government decided you were a little weird for being vegan, so they took your children away on that reason alone. How offensive. How criminal. How abusive. Yet that is what the Swedish government is doing. There you have it.

Tomorrow Peter and I will finish his photography project. He and I—no government representative, because I didn't invite any—will work on wrapping it in clear plastic to protect it. Then this weekend his grandparents--not the government-- will help me out by taking him to the project judging. The 4-H club has been great. He's learned about woodworking and electricity and other fun stuff. Now I think we'll turn our focus to another club he's in. It's Generation Joshua, a civic organization for youth who want to preserve our liberties. He'll want to make sure such abuses don't happen in his backyard, and do his part to help Domenic get back to learning photography with his own mom and dad.


I used Google Translation to translate this into Swedish.

Jag tillbringade en stor del av min dag hjälper Peter (11) få hans fotografi projekt avslutats för 4-H. Han måste hitta sin favorit tio bilder från förra året att han skulle vidtas för att montera på en affisch ombord för att visa på länets 4-H Fair. Jag är mycket tacksam att mina föräldrar har erbjudit sig att hjälpa honom med en del av projektet under hela det gångna året. Min pappa erbjöd sig att visa honom hur du ska ta intressanta bilder så att föremålet var placerat mitt i ramen. De hade tagit honom till en bil museum inte långt från oss som hade några intressanta utställningar, bland annat några gamla Duesenbergs. Han fångade den symmetri av bildelar mycket bra. Jag vet inte vad dessa bildelar är kallade, men de gamla bilar såg ganska cool på sin affisch.
Igår kväll han och jag körde över till butiken så att han kunde plocka ut de bokstäver som för sin affisch. Vi fick också en del papper att montera bilder på så att varje bild fint skrevs. Däremellan avbrott, tillbringade vi större delen av dagen på affischen projektet.
Det finns många projekt och verksamheter som den i hans liv. När han ville spela fotboll, vi diskuterade om han skulle få spela endast flagg fotboll eller ta itu med fotboll. Tyvärr för Peter, fast vi på flagga fotboll för att skydda sin hörsel implantat utrustning. Men vi valde fotbollsligan. Och när han ville spela basket vi valde ligan. Och vi hittade en pianolärare för honom så att han kunde lära sig att spela. När Peter var bara en liten knatte vi tog beslutet för honom att ta upp honom som en utfrågning barn i en utfrågning i världen genom att ge förstärkning.
Som hans föräldrar gör vi val för honom ofta. Vi köper honom mat och en säng och kläder och leksaker. Vi tar honom till läkaren när han är sjuk. Vi bevilja eller neka tillstånd. Det är naturligt eftersom vi är trots allt hans föräldrar. Vi är ytterst väktare inte bara hans kropp, men hans hjärta. Vi är ansvariga för sin uppfödning. Och när det gäller hans utbildning är det upp till oss att avgöra hur han kommer att läras ut. I Amerika vi njuta av friheten bestämma vad som är vårt att avgöra vilken typ av skola och vilken skola han kommer att närvara? Det är vårt ansvar att uppfostra honom, och vi är fria att delegera denna uppgift som vi så önskar.
Om jag öppnar en butik, jag är fri att anställa den personal jag väljer. De anställda har inte möjlighet att kräva att jag hyr dem. Det är för mig att avgöra. På samma sätt har de statliga skolorna är ett alternativ. Men de är lejd och inte arbetsgivaren i denna bild. Om jag väljer att hyra regeringen att undervisa mina barn, jag är fri att göra det. Eller jag kunde hyra en lokal privat skola att göra det. Eller jag kunde göra det själv.
Men precis som arbetstagaren inte kan kräva att jag anställa honom att jobba i min butik, så regeringen bör inte kräva att jag hyra den för att utbilda min son.
Men vad som händer i Sverige med den här lilla pojken Domenic Johannson är kriminell. Hans föräldrar utövat sin lagliga rätt att hem skola honom. Det var inte olagligt än. Denna lag har just passerat. Jag är med förlust för ord för att understryka hur skrämmande och grymma det är för en regering att kidnappa ett barn och hålla honom från hans föräldrar för ännu ett par timmar, än mindre några dagar. Ändå Domenic har med tvång fjärmat sig från sina föräldrar i nästan ett år. Om detta inte är brännande honom så jag vet inte vad som kommer.
Domenic och hans far har en älskare för fotografering som Peter gör. Eftersom Big Brother bort denna lilla pojke, Domenic och hans pappa spelade med sina kameror under den korta, övervakade besök hos släktingar. Men i maj, bort Big Brother tillstånd att ha kameror på dessa övervakade besök.
När människor hör talas om denna udda situation är det första de frågar är om det kan vara en annan orsak till den statliga interventionen - kanske övergrepp mot barn? Det är en mycket förnuftig fråga och bara visar hur svårt det är att tro. Ja, detta är ett övergrepp mot barn fallet och förövare är regeringen.
Tänk om du var veganskt och regeringen beslutat att du var lite konstig för att vara vegan, så de tog dina barn iväg på detta skäl. Hur offensiv. Hur kriminell. Hur missbruk. Ändå är det den svenska regeringen gör. Där har ni det.
I morgon Peter och jag kommer att avsluta sitt fotografi projekt. Han och jag-ingen företrädare för regeringen, eftersom jag inte bjuda in-kommer att arbeta med omgärdar du den med genomskinlig plast för att skydda den. Då denna helg sina farföräldrar - inte regeringen - kommer att hjälpa mig genom att ta honom till projektet döma. Det 4-H klubb har varit stort. Han lärde sig om träbearbetning och el och annat kul. Nu tror jag vi kommer att lägga vår fokus till en annan klubb han är i. Det är Generation Joshua, en medborgerlig organisation för ungdomar som vill bevara våra friheter. Han kommer att vilja se sådant missbruk inte hända i hans bakgård och göra sin del för att hjälpa Domenic komma tillbaka till studierna fotografin med sin egen mamma och pappa.

Jag använde Google Översättning att översätta detta till svenska.